Sara Holm

Hejsan my lovers. Eller idioter, vad vet jag. Vet ju inte vilka som läser.

Tove; Vi har våra stunder när vi gör spontana saker såsom åker till Parken Zoo, går till stallet och andra roliga saker. Och jag är glad att jag har dig. Det är jag verkligen. Jag kanske inte alltid visar det, men du är den som gör mig glad, och verkligen visar att du bryr dig. Ord i sig kan inte förklara hur mycket du betyder för mig. Utan dig, Charlie, så skulle livet vara så förbannat tomt. Jag älskar dig.

Sådär ja. Det jag väntat på kom idag. Känns awesome. Verkligen inte, men jag menar, vad ska man göra? Jag har själv satt mig i denna sits, och får själv ta mig ur. Inte riktigt såhär jag ville ha det. Men när folk hör av sig efter såhär lång tid och tror att jag vill ha något med dom att göra så.. Ah, jag vet inte vad jag ska säga bara.

Jag har haft fullt upp och jag ber om ursäkt för min underbara uppdatering. Eller.. Why should i egentligen? Kör på lite Kissie-style här. Det är ju min blogg och mitt liv. Inte så att jag har något att be om ursäkt för.

Trött på att höra det ordet. På att se folk använda det. På att höra folk prata om det.
Jag är trött på att det förstör liv och relationer. Jag är trött på vänner som romantiserar det.

Jag ska skjuta någon snart. Jag är trött på att bli dissad. Nåja. Jag är inte den som är den. Nu ska jag pilla mig i stjärten och onanera. Eller något.

Jag tänkte på en sak. Hur våran värld kan vara så stark som den är och stå ut med oss som förstör och förgör. Som det där med Tjernobyl, ingen människa skulle klara av att bo där nu pga alla sjukdomar och skador strålningen kan göra. Den är upp till 1000 gånger så stark där. Men nu när det fått vara ifred från människor och maskiner och sånt smuts så är livet där så mycket bättre. Det finns sjukt mycket djur och växter. Träd som växer och har sönder trappor, och byggnader. Och inget av dom djuren har förkortad livslängd eller allvarliga skador. Heller inte växterna. Allt är frid och fröjd och rena rama djurparadiset. Jag önskar att människan ibland bara kunde förstå vad vi gör med vår värld. Det ska komma fler generationer av oss och om vi inte börjar ta hand om världen snart lär dom inte få en sån bra värld att leva i med miljögifter överallt.

Idag har varit en jobbig dag.

Min och Oscars humor:

Jag mår så ruttet dåligt att jag inte riktigt vet vad jag ska göra. Jag orkar inte göra något, utan ligger mest på min säng i smärtor.

Idag har jag eldat upp tågbiljetter och målat på kondomer. Jag har sovit, skrattat och gråtit lite. Jag har gått, packat och åkt taxi. Jag har varit på festival, bott i en piss-dunge och på en skola. Jag har ätit ostbågar, sjungit och druckit fanta.

Blev inte riktigt som jag tänkte mig. Jag skulle inte blogga på två veckor, men när jag inte arbetar, fast jag är på jobbet så får jag göra sånt. Bus av mig.
Det är soft här, i like it.

Nu ska jag vara borta i två veckor, på ett ungefär. Mindre eller mer återstår att se.

Jaha. Imorgon är den stora dagen. Och jag förstår inte riktigt varför folk blir chockade över att jag inte vill dricka idag. Jag menar - woho, jätte kul, spy och må illa imorgon när man ska åka buss i x antal timmar. Nejtack, jag är hellre nykter ikväll, än bakfull imorgon.

Jag blev ombedd att skriva om en viss magician. Han uppträder på P&L för tredje året i rad, och han är rätt så awesome på det han gör. Jag lägger in ett fint litet klipp på denna herre och hoppas att han nöjer sig med detta.

Vad ska jag göra, vad ska jag göra? När jag berättar för folk om vad programmet går ut på säger hälften att jag kommer ångra det, och den andra hälft säger att jag är dum som inte åker dit. Mina nerver är på helspänn och jag vet inte vad jag ska göra. Kan ingen jävel hjälpa mig?

Vad ska jag göra en hel månad då? Allvarligt talat. Jag kanske ska säga något innan det försvinner. Åh, ja. Det ska jag. Kanske inte idag. Men snart.

Jag är helt tom. Helt trött, helt sönder, helt öm, helt död. Jag har absolut inget att skriva, egentligen..